Husdju

Äntligen har jag fått hem ett paket fyllt med roliga djurleksaker till mina små älsklingar. Har hittat en webbshop online som är riktigt rolig och grejerna är riktigt billiga. Brukar köpa en laddning ett par gånger om året, de ledsnar ju inte så snabbt på leksakerna som tur är. Nu blev det en hel påse med godis till både katten och hunden, nya matskålar, ett par koppel, en riktigt smart hundsele och lite annat smått och gott. Tur att inte sambon vet hur mycket jag handlar för och att vi inte har totalt delad ekonomi. Även om jag tycker att det är billigt har jag en känsla av att han nog menar att jag slösar lite… Men så länge vi inte har barn så…

Har just sett ett avsnitt av ”Mannen som talar med hundar” – vilken sympatisk människa han verkar att vara! Lugn, pedagogisk och riktigt, riktigt smart. Man tror knappt sina ögon när man ser hur väl han lyckas med vissa hundar, helt otroligt! Det vore dock intressant om de hade kunna åka tillbaka efter ett par månader för att se hur hunden beter sig, tror inte att de gör de? Minns särskilt en amerikansk familj som verkade helt ogenomtänkta. De var säkert fyra vuxna i familjen och en liten ettrig hund. Anledningen till att hunden var så svår? De gick ut med den en gång i veckan ungefär. Hur kan man vara så oupplyst? Skrämmande tycker jag, men tror att det är skillnad på USA och Sverige.