Husdju

Gud vad hundfoder är dyrt! Som tur var har vi hittat en kille lite utanför stan som säljer hundfoder i sådana där ”köttkorvar” och som är himla billig. Dessutom gillar Katja blött foder mycket mer än torrfodret, hon ser rent av ledsen ut när vi ger henne sistnämnda. Dock är vi stenhårda på att inte ge henne för mycket vanlig mat, det vill säga den mat som vi själva äter. Hur gör ni med sådant? Får era husdjur tigga vid bordet? Potatis och sådant fungerar ju bra, men fläsk och liknande gör i alla fall vår hund väldigt dålig i magen. Men det är klart att det är svårt att hålla sig ibland, men det är bara bita ihop. Hon mår ju bättre av ”sin” mat!

En kompis till mig har fåglar, närmare bestämt undulater, och sliter ordentligt med att det inte finns någon fågelveterinär i närheten av där hon bor. Är inte det lite diskriminerande? Eller får hon skylla sig själv som skaffar fåglar när hon bor för långt ifrån en fågelveterinär? Vad tycker ni? Jag förstår ju att man inte kan anställa en veterinär bara för att kunna ta hand om fåglar, men det måste ju kännas oerhört jobbigt för henne ifall en undulat skulle bli sjuk. Stackaren, jag lider verkligen med henne! Undulater kan ju dessutom, som jag har förstått i alla fall, få de mest mystiska åkommor och så att säga trilla av pinn när man minst anar det.

Vår bullterrier Katja har fått något form av öroneksem som vi inte blir av med. Någon som har några tips? Den stackaren kliar sig med tassarna helt hopplöst, trots att jag har smörjt in det i flera veckor nu. Nu har jag visserligen beställt tid hos veterinären, men det dröjer ju en vecka innan vi får tid. Har prövat med lite hokuspokussalvor som jag har hemma, till exempel ett örtkok som kallas för svenskdroppar, samt lite ringblomssalva som jag har fått av mamma. Naturmedicin fungerar ju i vissa fall långt bättre än vanlig medicin, men inte denna gång. Minns hur vi använde groblad till våra lamm när jag var liten och när de hade fått något sår. Fungerade jämt!

Förra sommaren åkte jag och en kompis till en gård utanför Oslo för att titta på minigrisar. Jag hade verkligen fått för mig att en minigris vore utmärkt för mig och hört talas om den här gården som skulle ha de minsta minigrisarna i Europa. Hade väl någon bild av att de skulle blir lite större än en Chihuahua och att man lätt skulle kunna bära den med sig. Visserligen var de små, men den minsta vuxna vägde ändå 8 kg och gick definitivt INTE att ta med sig i handväskan! Men kultingarna var ju naturligtvis äckligt söta och jag föll så klart för den som ingen annan ville ha kvar… Som tur var blev det ingen gris.

Även om det här är en husdjursblogg kan jag ju inte undgå att nämna den lilla flodhästen som nu fötts på ett zoo i England. En liten tjej blev det av rasen pygméflodhäst, fullständigt hjärtsmältande! Bara åtta kilo väger hon och jag börjar genast fantisera om en miniflodhäst här i vardagsrummet, haha! Tänk att ha en flodhäst som husdjur, vore inte det lite häftigt? Men, jag kan ju tänka mig att hon kommer att väga lite mer som vuxen, hade hon stannat på åtta kg hade det däremot inte varit värre än att ha en minigris. I framtiden lär vi väl se alla möjliga märkliga djurfenomen i microformat, kanske är det inget konstigt med en minielefant i trädgården?

Husdjursälskare som jag är kan jag inte få nog av söta bilder på djur. Läste ni artikeln om sälen som sög på napp? Så otroligt bedårande! Jag vet att många tycker att det är larvigt med de här gulliga bilderna, men jag kan inte rå för det. Inte så att jag skulle ha en skrivbordsbild med en katt i stövel direkt, men jag är inne på en sida på nätet som presenterar dagens söta bild, flera gånger i veckan. Ja visst är det fånigt… Men det är nånting med dessa oskyldiga små varelser med stora ögon som jag bara inte kan motstå! Hade jag bott själv hade jag förmodligen haft mer än bara katt, hund och fiskar, men sambon är ju rätt nöjd som det är idag, så…

Är det någon här som har erfarenhet av allergifria hundar? Min bror är allergisk men vill så gärna skaffa hund, men jag kan inte speciellt mycket om det. Har hört att Bichon Frisé ska vara mer lämpad, men är ändå skeptisk. Har googlat lite och i stort sett bara funnit läkare som visserligen medger att vissa hundar är lite bättre för allergiker, men samtidigt starkt avråder allergiker för att köpa hund. Man kan nämligen aldrig veta, samt att man blir känsligare när man är sjuk och så vidare. Allergifria hundar passar därför bättre för de som INTE är allergiker, men, liksom jag, har vänner eller släktingar som inte tål hund. Detta säger de i alla fall, men alla har ju rätt att avgöra själv såklart.

Katja har varit helt oregerlig idag, sprungit som ett jehu fram och tillbaka trots att vi redan har varit ute på två långturer! Ibland får hon sådana där tokrus, har hört andra med bullterrier som upplever samma fenomen. Kan inte annat än att sitta på en stol och skratta åt henne, samtidigt som jag håller tummarna för att inget ska välta. Är det någon annan som känner igen sig? Efter kanske fem minuter går det över, men bara någon timme senare kan hon vara igång igen. Hon mår inte dåligt alltså, utan är bara rejält uppspelt. Snacka om överskottsenergi – eller är hon kanske bara lite knäpp, haha! Nåväl, inget krossat än så länge, peppar, peppar…

Äntligen har jag fått hem ett paket fyllt med roliga djurleksaker till mina små älsklingar. Har hittat en webbshop online som är riktigt rolig och grejerna är riktigt billiga. Brukar köpa en laddning ett par gånger om året, de ledsnar ju inte så snabbt på leksakerna som tur är. Nu blev det en hel påse med godis till både katten och hunden, nya matskålar, ett par koppel, en riktigt smart hundsele och lite annat smått och gott. Tur att inte sambon vet hur mycket jag handlar för och att vi inte har totalt delad ekonomi. Även om jag tycker att det är billigt har jag en känsla av att han nog menar att jag slösar lite… Men så länge vi inte har barn så…

Har just sett ett avsnitt av ”Mannen som talar med hundar” – vilken sympatisk människa han verkar att vara! Lugn, pedagogisk och riktigt, riktigt smart. Man tror knappt sina ögon när man ser hur väl han lyckas med vissa hundar, helt otroligt! Det vore dock intressant om de hade kunna åka tillbaka efter ett par månader för att se hur hunden beter sig, tror inte att de gör de? Minns särskilt en amerikansk familj som verkade helt ogenomtänkta. De var säkert fyra vuxna i familjen och en liten ettrig hund. Anledningen till att hunden var så svår? De gick ut med den en gång i veckan ungefär. Hur kan man vara så oupplyst? Skrämmande tycker jag, men tror att det är skillnad på USA och Sverige.